Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

Söndags svar

19:30 | January 27, 2019

Skulle inte du kunna blogga mer om hur det var för dig att flytta och bo ensam i en ny stad? Har också flyttat låångt bort och tyckt att det varit en sån fin tröst när du tidigare skrivit att det varit lite ensamt för dig också stundtals. Tycker du har en så fin och genuin blogg!

Så fin fråga och förstår exact vad du menar om att finna tröst i andra som är i samma situation. Såhär var det exact för mig när jag flyttade: Första året bodde jag med en roomie, jag var väldigt omogen och hade aldrig bott själv eller utomlands, Alexandra bodde här också, så hade mina två bästa kompisar så kände inte av så mycket att bo själv eller klara sig ensam. Men efter sommaren när jag kom tillbaka och flyttade in själv blev det en helt annan grej. För många anledningar, för och främst så älskar jag min pojkvän så otroligt mycket, jag är en person som har otroligt svårt att slappna av, men han får mig verkligen att känna mig avslappnad och lugn. Efter att det varit rörigt runt mars och en tid tillbaka, blev vårt förhållande djupare, mognare, vi bestämde att det var VI, ingen ville leva utan den andra, även om det skiljer städer isär. Hade en helt fantastisk sommar, var med Tom mesta av tiden och skapade så fina minnen.

Så efter sommaren när jag kom tillbaka kändes det jobbigt att splittras från honom. Ensamhet, att vara ensam för mig är fortfarande en ständig kamp, jag är en ganska ängslig person också…( Hehe inte lätt att vara jag) så att vara ensam, var helt nytt för mig. Laga middag och göra det mysigt för en själv, att lägga sig själv, att vara stark i sig… Det har varit en sån kamp. Men, världens viktigaste sak för mig. Jag har behövt vara ensam och klara mig själv för att mogna, komma ur min bubbla och in mer i riktiga världen. Sen finns det bättre och sämre dagar. Idag känner jag mig sjuk, ängslig och ensam, saknar Tom oerhört mycket och stressad med plugg. Men genom att ta sig igenom den känslan av att kännas sig liten och änglslig kommer det ut en starkare person. 

Sen är det väldigt viktigt att göra saker, första veckan så var jag hemma mest innan skolan och efter. Farligt, hamna inte där, även om du har sovmorgon eller dylikt- gå upp i tid, ta en promenad, laga en trevlig frukost och ring en kompis eller gå på kompis dejt. Jag har fått en kompis för livet, Louise, vi kände varandra men inte som vi känner varandra nu. Tillsammans har vi stöttat varandra som attan. Sen har jag umgåtts med mer tjejer från skolan etc.  

Summan av kardemumman, tror jag det är så viktigt att ta sig ur sitt skal, ta dig ur din bubbla och gör egna äventyr. Sen för dig med pojkvän, det är någon som kommit på att långdistans har en negativ benämning. Absolut tar det ett litet tag att hitta rytmen i det, men när man väll har det funkar det så bra. Man bygger upp ett fint förtroende, man umgås mer med sina kompisar men uppskattar varandra och tar vara på tiden man har tillsammans. Förstår att det är en rädsla att gå in i långdistans, men så länge man är kära och har varandra klarar man det mesta. 

 

Puss till er alla, och speciellt dem som bor själva i en ny stad och ska spendera söndags kvällen alldeles själva!

Foto: @vtrports, klänning: @victoriabeckham som finns på @nathalieschuterman


4 kommentarer



4 kommentarer om “Söndags svar”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Vad fint att du verkligen tog dig tiden att svara på utförligt. Hoppas du har en fin kväll:)

    Reply
  • Hej! Föredrar du eytys i svarta eller vita?<3

    Reply
  • Skulle inte du kunna tipsa om några fina studentklänningar och eventuellt balklänningar för oss som ska springa ut i vår? <3

    Reply
  • Tusen tusen tack för svar! Verkligen tack. ❤️ Kram

    Reply