Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

Uncategorized

#mondaythoughts

09:39 | February 5, 2018

 


19 år, så gammal fast ändå så ung- så fri men ändå så fast, så självständig fast inte alls- den här åldern man befinner sig i är svår. Vi ungdomar sättter mycket press på oss själva, det är svårt att vara ungvuxen – man är fri samtidigt som man är fullt beroende av sina föräldrar, iaf i mitt fall, jag skulle aldrig kunna betala för min skola eller maten på bordet, och hyran för lägenheten i Paris. Att vara ungvuxen leder också sina tankar till olika saker som har med sin framtid att göra. Jag är så himla rädd för min framtid- och jag tror inte att jag är ensam om att sätta press på sig själv om att lyckas, eller bli något i den här världen. Min roomie och jag pratde om vad vi vill åstdakomma och i den sekunden satte ångesten in. Det är så mycket man vill göra, så mycket man vill bli? Jag tänker konstant på att jag inte vet min passion i livet, att om man skulle lyckats med något kanske man redan borde gjort det nu? Att växa upp är också en käftsmäll i att man inser att man inte kommer bli filmstjärna eller prinsessa för den delen, att riktigta livet är hårt och slitsamt- att betala hyra, ha lån- allt sånt där. När jag köpte min lägenhet så tog jag ett lån, allt jag tjänar går direkt till mitt lån- jag är konstant stressad över pengar- så mycket jag hela tiden vill göra. Så hur dämpar man stressen för framtiden- ett steg på vägen enligt mig är att ge sig ut- stanna inte hemma i Stockholm hela ditt sabatsår- åk någonstans, träffa människor, inse hur stor världen är och hur mycket intressanta människor det finns- det gjorde iaf jag, när jag kom till Paris blev jag direkt tagen ur min comfort zoone- bort från dem trygga väggarna hemma. Nu gällde det att skaffa vänner, träffa människor, försöka klara av vardagen helt själv utan att gå hem till sina föräldar. Det är inte det lättaste kan jag säga- att ha en budget att hålla sig till- få in att tvätta, laga mat, göra skol jobb, jobba vanligt och plugga. Men dethar samtidigt varit så skönt att kunna klara sig själv. Det är ett wake up call. Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med den här inlägget- bara skriva av mig lite antar jag. Vi hörs sen

Photo by; Louisa Hagströmer 

3 kommentarer



3 kommentarer om “#mondaythoughts”

    Jag älskar hur man får lära känna dig mer på djupet mu på bloggen. Din är grym! Fortsätt med det och försök att tänka på allt du HAR åstadkommit också. Det är som du säger lätt att ha ångest över allt man vill. Kram

    Reply

    Hej Cornelia,

    vad glad jag blir <3

    Ha en underbar helg och bara att kontakta mig om du har några frågor etc! PUSS

    Reply

Genom att lämna en kommentar är jag införstådd om att eventuella personuppgifter som delas kommer att hanteras i enlighet med denna webbplats Integritetspolicy"

Leave a Reply

Your email address will not be published.

By submitting my comment I acknowledge that I have read the privacy policy and fully understand its content.